Vem är Barbro....
Jag föddes 1943 och växte upp i Aspliden där min far hade diversehandel.
Jag var den andra i ordningen av fem syskon.
Mina föräldrar hette Ida och Olof Edmark och härstammade från Ångermanland.
Efter realskola i Malå, där jag som 12-åring träffade Roland, blev det läroverk i Skellefteå och universitetsstudier i Uppsala. Jag tog en teologie kandidatexamen (men blev aldrig präst!) och en filosofie magister.
När Roland dök upp i Uppsala bestämde jag mig snabbt för att bli fru och lärare och flyttade norrut igen.
ARBETE
Efter 41 intensiva arbetsår i "samhällstjänst" njuter jag nu av min pensionärstillvaro.
Under min yrkesverksamma tid (1966-2007) har jag arbetat med detta:
Umeå kommun (1966)
Gymnasielärare
Skellefteå kommun (1967-1987)
Gymnasielärare
Studierektor
Västerbottens läns landsting (1988-1990)
Rektor
Skellefteå kommun (1991-2001)
Gymnasiechef
Vd
Lycksele kommun (2002-2007)
Gymnasiechef
FRITID
All min tid är numera fritid. Underbart och priviligierat!
Förutom orienteringsintresset som jag delar med Roland hinner jag:
- vara ute i naturen. På vintern är det skidåkning som gäller, på sommaren bärplockning, fiske, promenader, jogging mm
- engagera mig i byaföreningen, hitta på nya aktiviteter tillsammans med byborna
- semestra med husbilen
- träffa barn och barnbarn
- sköta hushållet utan stress, testa lite ny och nyttig matlagning och bakning
Det mesta gör vi förstås tillsammans, Roland och jag.
Det där med barnbarnen - vi har 5 barnbarn inklusive ett bonusbarnbarn – är extra viktigt och jätteroligt.
Vår son Rikard bor med fru och tre pojkar i Washington DC och vår dotter Anna bor i Luleå och har två flickor.
Vi försöker träffa och göra saker tillsammans med barn och barnbarn så ofta som möjligt trots att de bor rätt långt bort.
2021
Återigen ett annorlunda orienteringsår! Coronapandemin gjorde att vi inte tilläts delta i tävlingarna i Finland och O-ringen i Uppsala blev dessutom inställt. Men positiva krafter i Norrbotten arrangerade ett 5-dagars light och naturligtvis anmälde vi oss dit. Men en krånglande hälsena gjorde att jag inte kunde springa - utan enbart gå. Hälsenan gillade att jag gick och på etappen uppe i Bäckdal väster om Älvsbyn visade det sig vara ett vinnande koncept. Inför sista etappen i Ersnäs låg jag tvåa men när kampen om seger kom bestämde sig hälsenan och jag för att avbryta tävlandet.
Då innebar det att Barbro och jag kunde fokusera på fortsatt byggande. Nu på uppdrag och starka lyft av Rikard och Anna, sätta upp nya takbjälkar i stugan uppe Jäckvik och montera nya golvåsar i den gråa ladan på Lainejaurudden. Där jobbade vi hårt en stor del av hösten med att installera och isolera ett nytt fint trägolv och en hel garderobsvägg för lagring av deras säsongsutrustning av kläder mm.
2022
Jag kan medge att vinterträningen hade kunnat vara bättre. Rädslan att återigen drabbas av problem med hälsenan gjorde att det mest blev inomhusträning i det egna gymmet i källaren. Men med löpband, roddapparat, step-up-bänk, balansband och en egenhändigt byggd träningsvägg med ribbstol, stakträningsband mm går det skapligt bra att hålla sig någorlunda i form - men utomhusträningen är MYCKET roligare! Av någon anledning har vi dessutom haft fullt upp med jobb hela våren och inte minst med allt föreningsarbete vi gör i byaföreningen och för Vindbyar, dvs den ekonomiska förening som jag är ordförande för. Innebär mycket protokollskrivande för Barbro och många timmars arbete för mig med planering av möten mm i byaföreningen och Vindbyar. Tror inte att alla berörda anar omfattningen.
Nu i skrivande stund är i alla fall orienteringssäsongen igång och vi har redan deltagit i 17 tävlingar under 2022. Resultatet får anses vara lysande och till viss del oväntat. Av dessa 17 tävlingar har jag vunnit 9, blivit ej godkänd på 2 tävlingar på grund av att jag helt enkelt tappat bort min SI-pinne! Nu senast på första etappen på O-ringen. Har man inte SI-pinnen med sig vid målgång blir man ej godkänd och det gör att man får inget sammanlagt resultat för tävlingens 5 etapper. Men man tillåts tävla på enskilda etapper och jag känner viss stolthet att meddela att jag blev 3:a av 52 startande på den 5:e etappen. En viss egen revansch kan man säga efter motgångarna med hälsena, tappade SI-pinnar mm.
Arbetet i byaföreningen har under 2022 på mitt initiativ resulterat i en nyuppförd grillstuga, inköpt från Haparanda Wood Art och uppsatt vid byastugan, och ett vindskydd som vi satt upp vid elljusspårets anslutningsspår. Ambitionen är att det ska vara trivsamt och roligt att bo här i byn!
2023
Orienteringsmässigt var 2023 ett eländigt år. Drabbades under vårvintern av kraftig yrsel och ganska snart låg jag på ett undersökningsbord på Lycksele lasarett. Där kom man efter en lång kall kväll fram till det var nog den s.k krisstallsjukan som gjorde att jag behövde väggar att stödja mig mot. Alltså - inget farligt menade man och skickade hem mig för att träna kristallerna. Träning i all ära men kristallträning är jag inte bra på! Där finns det mer att göra!
Men i slutet av maj dristade jag mig att ställa upp i Älvsby OKs vårtävling i Bäckdal och där är det så pass krånglig terräng att jag kunde lufsa mig fram till seger två dagar i rad. Inte fort men nästan rätt. När det blev dags för tuffare terräng i Måttsund kom kristallerna i olag igen och resultatet blev därefter. När det blev dags att springa Lång-DM i Piteå upptäckte jag att min värsta konkurrent t o m inväntade mig när jag skulle nerför en brant sluttning. Han tyckte att jag såg ostadig ut och var rädd att jag skulle ramla och slå ihjäl mig! Såna vänner ska man ha när man ska tävla!
Efter den 8:e augusti blev inget sig likt här i området norr om Malå
När stormen Hans drog fram över oss förändrades allt på kort stund. Massor av träd vräktes omkull, många fick skador på sina hus, det blev strömlöst i flera dagar, bredbandsnätet kapsejsade och att nå Internet för att betala räkningar eller surfa var inte att tänka på den första månaden efter stormen.
Men efter ett par veckor hade skogsbolagen kraftsamlat hitåt och ett 30-40-tal skördare har förvandlat vår hemmaterräng till oigenkännlighet. Vår gammelskog hade dolt utsikten för oss. Nu när alla gigantiska kalhyggen kommit på plats dyker det upp hus, sjöar och milsvida horisonter som vi bara drömt om. Men notan för allt som Hans åstadkom kommer att göra att många minns 2023 som ett dramatiskt, arbetsamt och kostsamt år.
Vid Rikards stuga på Lainejaurudden var det stor förödelse. Båtbryggan hade gjort en loop i luften och låg inkl roddbåt upp och ner i vattnet. Den nyrenoverade ladan hade flyttas 60 cm bort från grundplintarna och förvandlats till en snygg romb. Den finska timmerstugan var oskadd om man bortser från 2 buckliga takplåtar.
Tack vare ett seriöst försäkringsbolag, snabbinkallad grävmaskin, en orolig fastighetsägare från Washington och ett lättväckt byggbolag (Peab) och ansvarskännande föräldrar kom reparationen av ladan igång nästan omedelbart. I skrivande stund är såvitt vi kan se alla skador åtgärdade och stormfarlig skog i närområdet avverkad och bortforslad!
Så enkelt var det med Hans!
2024
Det blev ett år med lite orientering, men som det visade sig - med mycket annat. Kristallsjukan (läs Yrseln) som jag begåvades med under 2023 hade inte riktigt gett med sig och det var uppenbarligen svårt att få träningen att fungera när man helst vill ramla omkull. Men skam den som ger sig. Med lite tur hade jag kunnat ta hem medeldistans DM-et för Norrbotten där jag var 44 sek efter den som vann. På sprint-DM blev jag besegrad med en enda futtig sekund av Ove Johansson.
Men jag vågade i alla fall ställa upp i Kajaniveckan i östra Finland och där snubblade jag mig fram till en sammanlagd 15:e plats efter 4 dagars tävlande tillsammans med ett 50-tal startande i klassen H80.
När vi trodde att det skulle bli en lugn och avslappnad höst hade vi fel!
Helt plötsligt kallade Rikard och hans familj oss till ett uppsträckt Teams-bild-möte där han och Lorraine ville informera oss om att NU hade dom beslutat sig för att FLYTTA TILL SVERIGE - till Skellefteå!
Rikard hade fått jobb som Vd på ett teknikföretag i Skellefteå, nu skulle man sälja huset i Washington. Allt var förankrat hos släkt och vänner i USA och nu var det dags att hitta någonstans att bo i Skellefteå.
Efter mycket funderande och planerande blev det delvis ändrade planer. Försäljningen av huset i Washington har man satt på väntelistan. Lorraine och Max ska ta hand om huset till dess att Max våren 2025 är klar med sin "gymnasieutbildning", som vi har gått med på att USA kan kalla för "High School"(!)
Barbro och jag blev helt plötsligt ägare till en bostadsrätt i Skellefteå till dess att hans familj lyckats samla sig hitåt. Men vad vi kan förstå har allt blivit så bra som man hoppades. Kanske till och med bättre!. Fram till sommaren 2025 har Rikard en lyxtillvaro med ny lägenhet i Skellefteå, fint fritidshus vid Lainejaur, och med massor av intressant jobb och nya kontakter att ta hand om i sitt nya jobb i Skellefteå.